Ordat av Ingela

Ordat av Ingela

Min blogg

Sedan 2012 bloggar jag på www.ingelanetz.wordpress.com
Några av mina favorittexter från den här bloggen har återuppstått där, annars är detta numer ett textarkiv som mest samlar digitalt damm.
Välkommen till min hemsida om du vill veta mer! http://www.ingelanetz.se

"I det verkliga livet"

Om skola och skolutvecklingPosted by Ingela Netz Mon, November 01, 2010 08:55:55

Jag har gått hela dagen och liksom smakat på den formulering som kom i morgonens nyhetssändningar. Medierådet kom med sin rapport om unga och medier, som bl a visar att ungas användande av sociala nätverk ökar kraftigt, och att många unga nu spenderar mer tid med sina vänner via sociala medier än "i verkliga livet". Jag förstår ju att "I verkliga livet" är en direktöversättning av IRL, som blivit ett etablerat begrepp.

Men vänta nu.... Inte är väl mina samtal med arbetskamrater och vänner på Facebook eller via någon chattfunktion overkliga?!!? I det overkliga livet? Jag är ingen superanvändare av sociala medier, men nog tycker jag att de snarare tillför ännu en dimension i mitt liv, det som är hela mitt liv, än att de på något sätt skulle hindra mig från att delta i det verkliga livet. Om jag skulle träffa alla mina facebook-kompisar på riktigt, för att säga några ord eller skratta åt något gemensamt minne, så skulle jag bli dödstrött! Det finns inte en chans att jag skulle varken hinna eller orka med alla dessa relationsskapande små aktiviteter IRL. Min fjortonåring där hemma skulle inte under sin livstid klara av att möta alla kompisar han ständigt sms:ar med i "riktiga", fysiska möten.
Betyder det att de sociala medie-mötena är sämre? Att de är overkliga? Nej, jag vill inte riktigt tro det. Och det tror jag inte att forskare eller media egentligen tror heller, men genom att göra skillnad på livet och livet sätter vi en värdeladdning på olika former av kommunikation som inte riktigt överensstämmer med verkligheten.

Därför att när jag möter Emma, 15, dotter till goda vänner och även min vän på Facebook, har vi en färsk relation som byggts upp av ett oändligt antal små, mikrosamtal på "Fejan", och vårt fysiska möte går därför snabbare in i en fas där vi faktiskt möts på riktigt. Ni vet, vi slipper allt det där som människor gör när de inte setts på ett tag; -hur är läget / jotack / oj, vad stor du har blivit / hmmm..jo, fniss / hur är det skolan då / jovars / blahablaha. Jag vet redan hur hon har det i skolan, åtminstone på ett ungefär, och jag har sett på hennes statusbilder att hon vuxit, så det behöver jag inte ens kommentera. Vår relation IRL har snarare blivit både bättre och starkare genom att vi dessutom mötts via sociala medier.

Självklart finns det skillnader mellan ett samtal på nätet och ett samtal öga mot öga, det är jag den första att tillstå. Ingenting går upp emot mänsklig kontakt och mänsklig beröring, men jag är ganska övertygad om att det fattar även de allra flesta unga, och de ser också till att skaffa sig dessa mänskliga möten, men tiden däremellan, den som min generation fyllde med att läsa en bok, glo på TV eller delta i obegripliga samtal på Heta linjen (minns ni den?!), den tiden fyller dagens unga med mikrokommunikation. Som en del av det verkliga livet. http://http://www.medieradet.se:80/Kunskapsbanken/Mediepaverkan/Med....

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post18

Växthus med växtvärk?

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:57:28

juni 2010

Sitter på sista dagens utbildning i Växthusakademin, och funderar intensivt på hur LEAN-filosofin och arbetssättet ska kunna ta kropp i skolans värld. Ett av de bärande begreppen i Växthuset är ”Rätt från mig” och
idag pratar vi mycket om hur man skapar ett klimat på en arbetsplats eller i en organisation där det är inte bara OK utan BRA att en medarbetare reagerar och påtalar när något är fel (”ständiga förbättringar”). Jag tänker att i skolan måste detta synsätt fullt ut sitta i ryggmärgen på den enskilde ledaren och läraren, för att LEAN ska bli
framgångsrikt. Det måste vara BRA att jag som lärare går till mina kollegor och min chef och säger ”-Det här går inte, jag kan inte , jag vet inte hur jag ska göra”. Det kan handla om relationer med en enskild elev eller en klass, det kan handla om att skapa en fungerande lärandemiljö eller om kommunikation med föräldrar.

Jag tror att det alldeles för ofta istället är så att vi stänger dörren om oss, ”står ut”, eller lägger felet hos någon annan (”Om jag bara fick en annan klass skulle allt vara lättare”).

Kanske handlar det om prestige, kanske om rädsla, kanske om gammal vana. Men för att vända ”rätt från mig” till en positiv och konstruktiv motor behöver vi hitta former för hur den enskilde läraren tillsammans med sina kollegor kan kliva ur sin egen praxis och teoretisera. Teoretiserandet kan förstås ses som en ”sköld” för att inte behöva se sina egna tillkortakommanden, men jag vill hävda att det handlar om att våga se på riktigt och hitta förändringspotentialen och lösningsspåren utan att ännu en lärare får ont i magen .

Och därmed börjar jobbet!

Vi måste riva en massa väggar i skolorna! Ämnesväggar, yrkeskategoriväggar, stadieväggar, bedömningsväggar…. Det som sitter i väggarna måste nämligen städas bort om vi ska ha plats för Växthuset. Är vi redo för den övningen? Jag vet inte, men jag vet med säkerhet att vi inte kan avstå från att kasta oss in i den!

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post17

Titta, mamma är i datorn!

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:55:58

mars 2010

Ganska mör efter några långa intensiva arbetsdagar sitter jag framför datorn hemma i arbetsskrubben när nybadad dotter intar mitt knä. Jag tittar på delar av den livewebbsändning vi gjorde idag via Tuben Pedagogiskt centrum av Nämndtemadagen kring läs- skriv- och matematiksvårigheter.

Ja, jag erkänner, jag är naturligtvis nyfiken på att se hur jag själv såg ut och lät, det hör ju inte till vanligheterna att man ser sig själv på film, och det är förstås i detta sammanhang som dottern förvånat utbrister -nämen, du är ju i datorn, mamma!

Men väldigt snabbt inser jag att det finns ett alldeles enormt värde i att kunna reprisera för sig själv det man tidigare varit med om "live". Under de knappa sex timmar som nämndtemadagen pågick sas så mycket klokt och det fanns inte en chans att jag skulle kunna ta in och verkligen förstå och höra precis allt. Men nu! I lugn och ro efter middag med familjen och en kopp te kan jag ge mig själv reflektionstid, och då finns allt som sas kvar! Ordagrant! Inte tolkat av mig i rafsiga anteckningar, utan ordagrant! Med betoningar och nyanser.

Jag lyssnar, begrundar, lyssnar igen och vilar i vetskapen att jag kan lyssna och titta i morgon också. Och i övermorgon. Det ger en enorm kvalitetshöjning i mitt arbete och jag ser plötsligt framför mig den oändliga räcka av sammanhang där den här tekniken kan göra skillnad för väldigt många!

För mig blir det en viktig insikt i perspektivet av lärande verktyg.

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post16

Hållbar kompetensutveckling

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:54:25

Januari 2009

Hållbar utveckling är ett begrepp som mer och mer tar fäste i många av oss. Men lite skamsen inser jag att jag egentligen inte har en aning om vad hållbar utveckling exakt står för. Jag googlade ordet och hittade en definition. (Jag hade ju naturligtvis kunnat fråga min kära kollegor på Naturskolan som är riktigt, riktigt kompetenta på det här området, men timmen var sen, så jag valde det näst bästa alternativet). Hållbar utveckling består av dessa tre delar;
Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de ”klarar av”.
Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.
Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt.

I ett anfall av kreativt lekande med ord började jag fundera på om inte detta skulle kunna gå att översätta också till annat vi gör på Pedagogiskt centrum, och därmed mynta ett nytt begrepp: Hållbar kompetensutveckling.
Kompetensutveckling av oss som jobbar i och med förskola och skola skulle, om man lägger till prefixet ”hållbar”, vara;
- anpassad till den enskilda medarbetarens förmåga och syfta till att lärare och pedagoger ska orka, vilja och känna lust till och behov av lärande och kompetensutveckling under hela sitt yrkesliv.

- långsiktig, demokratisk och strävande efter att dynamiken,och lärandet, i mötet mellan människor med lika eller olika kunskapsbakgrund ska få så stor plats som möjligt. Kanske betyder det också att vi ibland måste öppna våra förskolor och skolor för kunskap och kompetens som genererats i helt andra sammanhang.

- självförsörjande på lärande! För att hushålla med de resurser vi har bör vi på ett långsiktigt och medvetet sätt använda oss av oss själva i kompetensutvecklingen. Det är rimligen ett stort resursslöseri att inte på ett strukturerat sätt ta tillvara den kunskap som redan finns i vår organisation och se till att den kommer så många som möjligt till godo. Vi skulle kunna kalla det för närodlad kunskap!

Om vi tänker så här, vilket vi faktiskt kommer att vara ålagda att göra både i statliga och kommunala regelverk framöver, blir den väg vi måste ta när vi tänker kompetensutveckling faktiskt allt tydligare. Eller snarare; den blir till en mängd olika vägar som vi tillsammans med alla dem som berörs av vårt arbete måste identifiera och ge oss in på!

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post15

På hal is

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:52:57

Januari 2010

Jag tittar väldigt mycket på hockey. I mina ögon är hockey en alldeles underbar lagsport som jag har förmånen att följa på nära håll. Sitter de facto just nu i en sörmländsk ishall och betraktar ett tjugotal 13-åringar som glatt och frivilligt svettas på isen. Eftersom jag är nästan beroende av att förklara skeenden och sammanhang i bilder (om inte annat för mig själv) tycker jag att det är roligt och intressant att försöka "översätta" något som är svårt, komplext och /ibland/ obegripligt i något som, för mig, är betydligt enklare att förstå. Kan man då förklara det vi gör i pedagogiskt centrum med ishockey som "modell"?
Okej. Vi börjar från början. Ishallen är hela kommunen; vår hemma-arena. Isen, vår spelplan, är förskolor och skolor. Spelarna i hemmalaget är alla vi som jobbar i och med skola/förskola. Reglerna är satta av stat och kommun. Domaren är kanske från skolinspektionen. Klubbens styrelse är politikerna, lagledare och tränare är utbildningskontoret centralt. Materialaren är en viktig person, det är han/hon som ser till att vi har rätt utrustning vid rätt tidpunkt. Kanske är det rektorerna..? Eller ekonomiansvarig?
Pucken är alla våra idéer och planer. Och motståndarlaget består av en massa olika typer; organisatorisk tröghet, rädsla, prestige, dåliga resurser, misstroende.... Jag påstår inte att motståndarna finns i vår egen klubb, de kommer "utifrån", men deras spel och deras inställning till matchen kan ibland smitta av sig på oss i laget så vi måste vara noga med att hålla oss till vår egen spelidé.
Nåväl, kanske är det krystat, men låt matchen börja! Vårt mål, i hemmalaget, är förstås att vinna matchen. Hur många mål vi gör, hur snygga de är och vem som gör dem är oviktigt. Vi kan till och med tänka oss att släppa in några baklängesmål och definitivt tillåta misstag hos våra egna spelare, bara alla visar tydligt att de vill vara med och kämpa för att vinna matchen. Och matchen är lång!!
För den oinvigde kan en hockeymatch mest se ut som ett vildsint kaos avbrutet enbart då domaren skickar ut någon på bänken en stund för att han/hon varit alltför tuff i sin framfart. För mig som sett otaliga träningspass är det mycket mer än så! Det går bara att lyckas som lag om alla har klart för sig sin och lagkamraternas roller. Om X åker där, behöver Y täcka upp där så att Z kan bli fri att ta emot en passning. Och när motståndarnas "Prestige" kontrar behöver X bytas av och A står redo att kasta sig in. A har följt hela förloppet från sidan av isen och kan därför "ta vid" där X slutade. Det är ett konstant flöde av samarbete, gemensamt tänkta tankar och strategier så djupt rotade i varje spelare att de inte ens behöver uttryckas i ord. Men så gör motståndarna något oväntat. Då måste coachen, vars uppgift ju är att stå vid sidan om och betrakta det som sker, kliva in och hjälpa laget att se de stora mönstren. Kanske byta plats på några lirare som "kört fast" i ett enda spelmönster, sätta ihop nya konstellationer som inspirerar varandra att göra nya spännande saker med pucken. På sin väg mot motståndarmålet ska både spelare och puck ta sig förbi allehanda hinder. Finta prestige, slå en strategisk tunnel på organisatorisk tröghet, passa förbi trötthet och sätta in en rejäl tackling på rädsla. Då behövs hela laget och därför är också glädjen när någon i laget nätar stor, intensiv och delad! Och så böljar det fram och åter.
Ibland vinner man, ibland förlorar man. Trettonåringarna framför mig bryr sig inte så mycket, bara de får vara med och lira. För oss står lite mer på spel eftersom isen i arenan på vissa ställen ser ut som att den börjat smälta...

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post14

Lär av andra!

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:51:56

november 2009

Jag pluggar pedagogiskt ledarskap på Stockholms Universitet och får en sån KICK varje gång jag är på seminarium där! I min kursgrupp finns människor från alla möjliga och omöjliga branscher, alla med intresse av och vilja till ledarskap och ökad förståelse för både organisatoriska och psykologiska perspektiv på människor i lärande miljöer.
Det som slår mig är att dessa människor, som alltsom oftast inte har mer erfarenhet av skolvärlden än sin egen skolgång för sisådär 30 år sedan, har så oerhört mycket att ge som jag har nytta av, som hjälper mig att förstå och förhoppningsvis bli lite klokare i min värld!
Vi pratar kanske inte samma "språk"; en chef på Astra och en chef i kommunal skolverksamhet har liksom vitt skilda vokabulärer, men vi vill ju samma sak; vi vill ha en organisation som låter varje individ vara delaktig, engagerad och mån om sin egen utveckling!
Kanske borde vi oftare vända våra blickar och öron mot andra sammanhang än skola? Och kanske borde andra oftare lyssna på oss i skolan; det finns sannolikt inga andra yrkesgrupper som är så extremt skickliga på att hantera vitt skilda intryck i kulsprutetempo och samtidigt kunna fokusera totalt på en enskild individ!

Tänk om vi skulle ha pedagogiska caféer tillsammans med personalen på ICA Maxi! Eller stadens busschaufförer?
Vilka perspektiv skulle SSK-lagledningen kunna tillföra?
Finns det någon som har erfarenhet av såna utbyten? Eller idéer? Jag har lust att prova något "galet", jag vill öppna några nya dörrar på glänt och få "min verklighet" belyst från ett oväntat håll!

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post13

Sifferlek

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:50:47

november 2009

Ekonomi är spännande och roligt! Detta uttalande från undertecknat är lika otippat som att jag skulle anmäla mig som frivillig föräldraresurs för att jobba med mattestöd i mina barns skola (vilket jag till min egen förvåning gjorde efter en inspirerande föreläsning om "mathivation").
Jag har aldrig känt att siffror, ekonomi, tabeller, budgetar, plus och minus tillhör mina starka sidor. Men när man kopplar ihop siffrorna och tabellerna med verkliga saker, som utbildningar, människor och framtidsplaner, då får plötsligt siffrorna liv och blir "verkliga" också i mitt huvud!
Att prata ekonomi i Södertälje kommun i dessa tider av ekonomiska svårigheter är i ett första läge intimt förknippat med bekymmer, neddragningar och besparingar. Och visst är det så. Det är tufft för alla och vi måste alla dra vårt strå till stacken. Men hos mig triggar det också igång en oväntad känsla; jag blir positivt utmanad och känner att jag får en chans att plocka fram min allra starkaste sida: kreativiteten! Nu gäller det att få ut mesta möjliga av det vi har! Att samordna, se sidoeffekter, tänka smart och långsiktigt. Och plötsligt dyker möjligheterna upp: kursen för F-klasslärare kan också rymma förskolepedagoger; vilka spännande möten kan inte bli till där?! Och om vi samtidigt filmar föreläsaren och lägger ut föreläsningen på vår hemsida kan samtalet sprida sig till långt fler! Håll utkik, det kommer mera!

Taggar:

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post12

Brobyggare

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:49:19

oktober 2009

Att "bygga broar" är en sliten klyscha som trots allt dyker upp i mitt huvud titt som tätt. Utveckling kan bara ske i sammanhang där människor börjar betrakta sin egen verklighet med andra ögon, från nya perspektiv. Och det i särklass bästa sättet att få nya perspektiv på sin egen verklighet är att bjuda in människor från andra verkligheter och låta dem betrakta det som för mig är självklarheter. Och när jag sen på allvar och med nyfikenhet vågar lyssna på de reflektioner, frågor och synpunkter dessa människor ger mig, har jag en chans att se med nya ögon.
Dessa möten mellan olika verkligheter blir alltså förutsättningen för utveckling.
Och det är här "brobyggandet" kommer in! Ett gammalt talesätt påpekar att du aldrig kan förändra någon annan än dig själv. Alltså kan vi inte ha som mål för Pedagogiskt centrum att förändra andra. Däremot kan vi ha som mål att skapa förutsättningar för förändring/utveckling hos andra! GENOM ATT VARA BROBYGGARE. Genom att skapa mötesplatser, stora som små, där olika verkligheter inom ramen för vår stora verklighet som är förskola och skola får chans att mötas.
Det kräver envishet, mod och ett starkt driv mot ett mål. Alla är nämligen inte spontant intresserade av att se sin egen verklighet ur ett nytt perspektiv, vilket är fullt förståeligt! Det kan ju nämligen resultera i att det jag tagit för självklart, mina "sanningar*", i ett lite annat ljus kanske inte alls ter sig lika sanna....
Så ett av våra ledord för Pedagogiskt Centrum måste vara "envist och modigt brobyggande".

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post11
« PreviousNext »