Ordat av Ingela

Ordat av Ingela

Min blogg

Sedan 2012 bloggar jag på www.ingelanetz.wordpress.com
Några av mina favorittexter från den här bloggen har återuppstått där, annars är detta numer ett textarkiv som mest samlar digitalt damm.
Välkommen till min hemsida om du vill veta mer! http://www.ingelanetz.se

Man blir stor först när man förstår att man är liten

Om livet i största allmänhetPosted by Ingela Netz Mon, August 16, 2010 19:13:50

Första gången vi sågs var de ganska små. I sina egna ögon dock kanske inte riktigt så små, de hade ju faktiskt börjat högstadiet! De myllrade in i mitt klassrum och begärde med unison kraft att de ”ville prata”. Visserligen kom de från veckans 40-minuterspass avsett för klassråd, men de tyckte inte att de hade fått prata ordentligt, utan mest lyssnat på information från läraren.

Alltså pratade vi.

Om precis allt. Högt och lågt. Men förvånansvärt strukturerat och disciplinerat. Alla som ville fick ordet. Alla lyssnade och vägde andras argument. Vi lekte retoriklekar för att träna både tal- och hörselstyrka. När vi körde fast sökte vi ny kunskap och svar på våra frågor utanför klassrummet. (Säg den lärare som kan allt om anorexi, straffskalan för ungdomsbrott, kroppens utveckling, genusperspektiv på idrottslektionerna...)
Och vi fortsatte prata. Genom hela högstadiet var dessa stunder då vi la undan läroboken och istället diskuterade något som kändes angeläget mina guldkorn. Eleverna i klassen var mina guldkorn! De växte, grabbarna blev en halvmeter längre över en sommar och fick ”moppemusche”. Tjejerna betygstressade, grät och sökte tröst. Jag gjorde vad jag kunde för att vara en klok och trygg vuxen.

Nu sitter de i mitt vardagsrum. Inte allihop, men sex av de där guldkornen. De är vuxna nu. Har tagit studenten, rest jorden runt och flyttat utomlands för att jobba. Men viljan och lusten att prata, att dela erfarenheter, tankar och åsikter med varandra är intakt. Vi diskuterar politik, studier, människosyn och livsglädje.

Jag tänker att en människa inte kan vara rikare än så här. Att få ha kvar dessa guldkorn i sitt liv, långt efter att både de och jag lämnat grundskolans lilla värld. Att få sitta vid samma bord som dem och dela erfarenheter och tankar, och höra dem sammanfatta sin syn på vuxenblivandet i frasen ”man blir stor först när man förstår att man är liten”. Det kan inte värderas i pengar eller i en titel på det visitkort man aldrig haft. Det kan bara värderas i termer av ödmjukhet, tacksamhet och djupaste glädje.

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post9