Ordat av Ingela

Ordat av Ingela

Min blogg

Sedan 2012 bloggar jag på www.ingelanetz.wordpress.com
Några av mina favorittexter från den här bloggen har återuppstått där, annars är detta numer ett textarkiv som mest samlar digitalt damm.
Välkommen till min hemsida om du vill veta mer! http://www.ingelanetz.se

På hal is

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:52:57

Januari 2010

Jag tittar väldigt mycket på hockey. I mina ögon är hockey en alldeles underbar lagsport som jag har förmånen att följa på nära håll. Sitter de facto just nu i en sörmländsk ishall och betraktar ett tjugotal 13-åringar som glatt och frivilligt svettas på isen. Eftersom jag är nästan beroende av att förklara skeenden och sammanhang i bilder (om inte annat för mig själv) tycker jag att det är roligt och intressant att försöka "översätta" något som är svårt, komplext och /ibland/ obegripligt i något som, för mig, är betydligt enklare att förstå. Kan man då förklara det vi gör i pedagogiskt centrum med ishockey som "modell"?
Okej. Vi börjar från början. Ishallen är hela kommunen; vår hemma-arena. Isen, vår spelplan, är förskolor och skolor. Spelarna i hemmalaget är alla vi som jobbar i och med skola/förskola. Reglerna är satta av stat och kommun. Domaren är kanske från skolinspektionen. Klubbens styrelse är politikerna, lagledare och tränare är utbildningskontoret centralt. Materialaren är en viktig person, det är han/hon som ser till att vi har rätt utrustning vid rätt tidpunkt. Kanske är det rektorerna..? Eller ekonomiansvarig?
Pucken är alla våra idéer och planer. Och motståndarlaget består av en massa olika typer; organisatorisk tröghet, rädsla, prestige, dåliga resurser, misstroende.... Jag påstår inte att motståndarna finns i vår egen klubb, de kommer "utifrån", men deras spel och deras inställning till matchen kan ibland smitta av sig på oss i laget så vi måste vara noga med att hålla oss till vår egen spelidé.
Nåväl, kanske är det krystat, men låt matchen börja! Vårt mål, i hemmalaget, är förstås att vinna matchen. Hur många mål vi gör, hur snygga de är och vem som gör dem är oviktigt. Vi kan till och med tänka oss att släppa in några baklängesmål och definitivt tillåta misstag hos våra egna spelare, bara alla visar tydligt att de vill vara med och kämpa för att vinna matchen. Och matchen är lång!!
För den oinvigde kan en hockeymatch mest se ut som ett vildsint kaos avbrutet enbart då domaren skickar ut någon på bänken en stund för att han/hon varit alltför tuff i sin framfart. För mig som sett otaliga träningspass är det mycket mer än så! Det går bara att lyckas som lag om alla har klart för sig sin och lagkamraternas roller. Om X åker där, behöver Y täcka upp där så att Z kan bli fri att ta emot en passning. Och när motståndarnas "Prestige" kontrar behöver X bytas av och A står redo att kasta sig in. A har följt hela förloppet från sidan av isen och kan därför "ta vid" där X slutade. Det är ett konstant flöde av samarbete, gemensamt tänkta tankar och strategier så djupt rotade i varje spelare att de inte ens behöver uttryckas i ord. Men så gör motståndarna något oväntat. Då måste coachen, vars uppgift ju är att stå vid sidan om och betrakta det som sker, kliva in och hjälpa laget att se de stora mönstren. Kanske byta plats på några lirare som "kört fast" i ett enda spelmönster, sätta ihop nya konstellationer som inspirerar varandra att göra nya spännande saker med pucken. På sin väg mot motståndarmålet ska både spelare och puck ta sig förbi allehanda hinder. Finta prestige, slå en strategisk tunnel på organisatorisk tröghet, passa förbi trötthet och sätta in en rejäl tackling på rädsla. Då behövs hela laget och därför är också glädjen när någon i laget nätar stor, intensiv och delad! Och så böljar det fram och åter.
Ibland vinner man, ibland förlorar man. Trettonåringarna framför mig bryr sig inte så mycket, bara de får vara med och lira. För oss står lite mer på spel eftersom isen i arenan på vissa ställen ser ut som att den börjat smälta...

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post14