Ordat av Ingela

Ordat av Ingela

Min blogg

Sedan 2012 bloggar jag på www.ingelanetz.wordpress.com
Några av mina favorittexter från den här bloggen har återuppstått där, annars är detta numer ett textarkiv som mest samlar digitalt damm.
Välkommen till min hemsida om du vill veta mer! http://www.ingelanetz.se

msn-miraklet

Från lärarårenPosted by Ingela Netz Wed, August 11, 2010 12:00:07

Han är tyst, trött och trumpen. Eller möjligen trött, trumpen och tyst. Alltid.

Han går i nian och jag kämpar varenda dag med att få honom att planera, få honom att läsa, göra läxor, svara på frågor, bara prata med mig.

I kollegiet suckar vi frustrerat. Nej, han har ingen diagnos, han har inget uttalat behov av specialundervisning och stöd, men likväl lever han med ständigt hot om att inte nå målen.

Jag testar allt. Förmaningar, skämt, förtroliga promenadsamtal (som inte blir särskild förtroliga eftersom han knappt säger ett ord och bara svara enstavigt på mina frågor), arga appeller… han är fortfarande lika trumpen, trött och, framför allt, tyst.

Men så inträffar miraklet. Han pratar med mig! Han berättar om sin favoritmusik, spelar till och med upp en låt, han skojar och skämtar, han tipsar om bra Internetsajter. Jag häpnar och svarar förundrad och lycklig på hans frågor och kommentarer. Samtalet flyter glatt och otvunget en lång stund. Jag börjar fundera över hur den här verbale, trevlige, socialt begåvade killen kan ha det så otroligt jobbigt i skolan. Och varför han aldrig visat den här sidan av sig själv förut.

Så kommer frågan:

-Vilken är den lyckligaste dagen i ditt liv?

Han som knappt svarat på tilltal, som aldrig tidigare visat det minsta intresse för samtal eller ens någon form av relation, han ställer denna fråga till mig! Och han verkar dessutom ärligt intresserad av svaret!

Jag funderar en stund, och när jag svarat kommer hans replik blixtsnabbt, han har liksom bara väntat på att få berätta:

-Mitt livs bästa dag var igår när jag blev ihop med Anna!

Mitt hjärta vill nästan stanna. Jag känner hur jag ler med hela kroppen. Vad var det som plötsligt hände? Varför kom alla ord plötsligt så lätt, varför valde han att ge mig ett förtroende just nu? Efter en stund vågar jag ställa frågan.

–Hur kommer det sig att det är så lätt att prata nu?

Hans svar är enkelt. Men lämnar också tusen nya frågor. Hur bra eller dåliga är vi egentligen på att möta eleverna där de befinner sig? I deras vardag? På deras vis?

Ska vi ens gå dem till mötes, eller är vår uppgift att fostra dem in i det samhälle vår föräldrageneration och i viss mån vi själva byggt upp? Hur ska jag som pedagog ställa mig till detta nya?

Vi sitter inte i klassrummet och pratar, han och jag.

Vi sitter framför varsin dator en sen kväll och pratar på msn.

Hans svar är enkelt.

-Det är lättare att prata på datorn.

Kan man sätta betyg på det?

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post1