Ordat av Ingela

Ordat av Ingela

Min blogg

Sedan 2012 bloggar jag på www.ingelanetz.wordpress.com
Några av mina favorittexter från den här bloggen har återuppstått där, annars är detta numer ett textarkiv som mest samlar digitalt damm.
Välkommen till min hemsida om du vill veta mer! http://www.ingelanetz.se

Hållbar kompetensutveckling

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:54:25

Januari 2009

Hållbar utveckling är ett begrepp som mer och mer tar fäste i många av oss. Men lite skamsen inser jag att jag egentligen inte har en aning om vad hållbar utveckling exakt står för. Jag googlade ordet och hittade en definition. (Jag hade ju naturligtvis kunnat fråga min kära kollegor på Naturskolan som är riktigt, riktigt kompetenta på det här området, men timmen var sen, så jag valde det näst bästa alternativet). Hållbar utveckling består av dessa tre delar;
Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de ”klarar av”.
Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.
Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt.

I ett anfall av kreativt lekande med ord började jag fundera på om inte detta skulle kunna gå att översätta också till annat vi gör på Pedagogiskt centrum, och därmed mynta ett nytt begrepp: Hållbar kompetensutveckling.
Kompetensutveckling av oss som jobbar i och med förskola och skola skulle, om man lägger till prefixet ”hållbar”, vara;
- anpassad till den enskilda medarbetarens förmåga och syfta till att lärare och pedagoger ska orka, vilja och känna lust till och behov av lärande och kompetensutveckling under hela sitt yrkesliv.

- långsiktig, demokratisk och strävande efter att dynamiken,och lärandet, i mötet mellan människor med lika eller olika kunskapsbakgrund ska få så stor plats som möjligt. Kanske betyder det också att vi ibland måste öppna våra förskolor och skolor för kunskap och kompetens som genererats i helt andra sammanhang.

- självförsörjande på lärande! För att hushålla med de resurser vi har bör vi på ett långsiktigt och medvetet sätt använda oss av oss själva i kompetensutvecklingen. Det är rimligen ett stort resursslöseri att inte på ett strukturerat sätt ta tillvara den kunskap som redan finns i vår organisation och se till att den kommer så många som möjligt till godo. Vi skulle kunna kalla det för närodlad kunskap!

Om vi tänker så här, vilket vi faktiskt kommer att vara ålagda att göra både i statliga och kommunala regelverk framöver, blir den väg vi måste ta när vi tänker kompetensutveckling faktiskt allt tydligare. Eller snarare; den blir till en mängd olika vägar som vi tillsammans med alla dem som berörs av vårt arbete måste identifiera och ge oss in på!

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post15

På hal is

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:52:57

Januari 2010

Jag tittar väldigt mycket på hockey. I mina ögon är hockey en alldeles underbar lagsport som jag har förmånen att följa på nära håll. Sitter de facto just nu i en sörmländsk ishall och betraktar ett tjugotal 13-åringar som glatt och frivilligt svettas på isen. Eftersom jag är nästan beroende av att förklara skeenden och sammanhang i bilder (om inte annat för mig själv) tycker jag att det är roligt och intressant att försöka "översätta" något som är svårt, komplext och /ibland/ obegripligt i något som, för mig, är betydligt enklare att förstå. Kan man då förklara det vi gör i pedagogiskt centrum med ishockey som "modell"?
Okej. Vi börjar från början. Ishallen är hela kommunen; vår hemma-arena. Isen, vår spelplan, är förskolor och skolor. Spelarna i hemmalaget är alla vi som jobbar i och med skola/förskola. Reglerna är satta av stat och kommun. Domaren är kanske från skolinspektionen. Klubbens styrelse är politikerna, lagledare och tränare är utbildningskontoret centralt. Materialaren är en viktig person, det är han/hon som ser till att vi har rätt utrustning vid rätt tidpunkt. Kanske är det rektorerna..? Eller ekonomiansvarig?
Pucken är alla våra idéer och planer. Och motståndarlaget består av en massa olika typer; organisatorisk tröghet, rädsla, prestige, dåliga resurser, misstroende.... Jag påstår inte att motståndarna finns i vår egen klubb, de kommer "utifrån", men deras spel och deras inställning till matchen kan ibland smitta av sig på oss i laget så vi måste vara noga med att hålla oss till vår egen spelidé.
Nåväl, kanske är det krystat, men låt matchen börja! Vårt mål, i hemmalaget, är förstås att vinna matchen. Hur många mål vi gör, hur snygga de är och vem som gör dem är oviktigt. Vi kan till och med tänka oss att släppa in några baklängesmål och definitivt tillåta misstag hos våra egna spelare, bara alla visar tydligt att de vill vara med och kämpa för att vinna matchen. Och matchen är lång!!
För den oinvigde kan en hockeymatch mest se ut som ett vildsint kaos avbrutet enbart då domaren skickar ut någon på bänken en stund för att han/hon varit alltför tuff i sin framfart. För mig som sett otaliga träningspass är det mycket mer än så! Det går bara att lyckas som lag om alla har klart för sig sin och lagkamraternas roller. Om X åker där, behöver Y täcka upp där så att Z kan bli fri att ta emot en passning. Och när motståndarnas "Prestige" kontrar behöver X bytas av och A står redo att kasta sig in. A har följt hela förloppet från sidan av isen och kan därför "ta vid" där X slutade. Det är ett konstant flöde av samarbete, gemensamt tänkta tankar och strategier så djupt rotade i varje spelare att de inte ens behöver uttryckas i ord. Men så gör motståndarna något oväntat. Då måste coachen, vars uppgift ju är att stå vid sidan om och betrakta det som sker, kliva in och hjälpa laget att se de stora mönstren. Kanske byta plats på några lirare som "kört fast" i ett enda spelmönster, sätta ihop nya konstellationer som inspirerar varandra att göra nya spännande saker med pucken. På sin väg mot motståndarmålet ska både spelare och puck ta sig förbi allehanda hinder. Finta prestige, slå en strategisk tunnel på organisatorisk tröghet, passa förbi trötthet och sätta in en rejäl tackling på rädsla. Då behövs hela laget och därför är också glädjen när någon i laget nätar stor, intensiv och delad! Och så böljar det fram och åter.
Ibland vinner man, ibland förlorar man. Trettonåringarna framför mig bryr sig inte så mycket, bara de får vara med och lira. För oss står lite mer på spel eftersom isen i arenan på vissa ställen ser ut som att den börjat smälta...

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post14

Lär av andra!

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:51:56

november 2009

Jag pluggar pedagogiskt ledarskap på Stockholms Universitet och får en sån KICK varje gång jag är på seminarium där! I min kursgrupp finns människor från alla möjliga och omöjliga branscher, alla med intresse av och vilja till ledarskap och ökad förståelse för både organisatoriska och psykologiska perspektiv på människor i lärande miljöer.
Det som slår mig är att dessa människor, som alltsom oftast inte har mer erfarenhet av skolvärlden än sin egen skolgång för sisådär 30 år sedan, har så oerhört mycket att ge som jag har nytta av, som hjälper mig att förstå och förhoppningsvis bli lite klokare i min värld!
Vi pratar kanske inte samma "språk"; en chef på Astra och en chef i kommunal skolverksamhet har liksom vitt skilda vokabulärer, men vi vill ju samma sak; vi vill ha en organisation som låter varje individ vara delaktig, engagerad och mån om sin egen utveckling!
Kanske borde vi oftare vända våra blickar och öron mot andra sammanhang än skola? Och kanske borde andra oftare lyssna på oss i skolan; det finns sannolikt inga andra yrkesgrupper som är så extremt skickliga på att hantera vitt skilda intryck i kulsprutetempo och samtidigt kunna fokusera totalt på en enskild individ!

Tänk om vi skulle ha pedagogiska caféer tillsammans med personalen på ICA Maxi! Eller stadens busschaufförer?
Vilka perspektiv skulle SSK-lagledningen kunna tillföra?
Finns det någon som har erfarenhet av såna utbyten? Eller idéer? Jag har lust att prova något "galet", jag vill öppna några nya dörrar på glänt och få "min verklighet" belyst från ett oväntat håll!

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post13

Sifferlek

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:50:47

november 2009

Ekonomi är spännande och roligt! Detta uttalande från undertecknat är lika otippat som att jag skulle anmäla mig som frivillig föräldraresurs för att jobba med mattestöd i mina barns skola (vilket jag till min egen förvåning gjorde efter en inspirerande föreläsning om "mathivation").
Jag har aldrig känt att siffror, ekonomi, tabeller, budgetar, plus och minus tillhör mina starka sidor. Men när man kopplar ihop siffrorna och tabellerna med verkliga saker, som utbildningar, människor och framtidsplaner, då får plötsligt siffrorna liv och blir "verkliga" också i mitt huvud!
Att prata ekonomi i Södertälje kommun i dessa tider av ekonomiska svårigheter är i ett första läge intimt förknippat med bekymmer, neddragningar och besparingar. Och visst är det så. Det är tufft för alla och vi måste alla dra vårt strå till stacken. Men hos mig triggar det också igång en oväntad känsla; jag blir positivt utmanad och känner att jag får en chans att plocka fram min allra starkaste sida: kreativiteten! Nu gäller det att få ut mesta möjliga av det vi har! Att samordna, se sidoeffekter, tänka smart och långsiktigt. Och plötsligt dyker möjligheterna upp: kursen för F-klasslärare kan också rymma förskolepedagoger; vilka spännande möten kan inte bli till där?! Och om vi samtidigt filmar föreläsaren och lägger ut föreläsningen på vår hemsida kan samtalet sprida sig till långt fler! Håll utkik, det kommer mera!

Taggar:

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post12

Brobyggare

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:49:19

oktober 2009

Att "bygga broar" är en sliten klyscha som trots allt dyker upp i mitt huvud titt som tätt. Utveckling kan bara ske i sammanhang där människor börjar betrakta sin egen verklighet med andra ögon, från nya perspektiv. Och det i särklass bästa sättet att få nya perspektiv på sin egen verklighet är att bjuda in människor från andra verkligheter och låta dem betrakta det som för mig är självklarheter. Och när jag sen på allvar och med nyfikenhet vågar lyssna på de reflektioner, frågor och synpunkter dessa människor ger mig, har jag en chans att se med nya ögon.
Dessa möten mellan olika verkligheter blir alltså förutsättningen för utveckling.
Och det är här "brobyggandet" kommer in! Ett gammalt talesätt påpekar att du aldrig kan förändra någon annan än dig själv. Alltså kan vi inte ha som mål för Pedagogiskt centrum att förändra andra. Däremot kan vi ha som mål att skapa förutsättningar för förändring/utveckling hos andra! GENOM ATT VARA BROBYGGARE. Genom att skapa mötesplatser, stora som små, där olika verkligheter inom ramen för vår stora verklighet som är förskola och skola får chans att mötas.
Det kräver envishet, mod och ett starkt driv mot ett mål. Alla är nämligen inte spontant intresserade av att se sin egen verklighet ur ett nytt perspektiv, vilket är fullt förståeligt! Det kan ju nämligen resultera i att det jag tagit för självklart, mina "sanningar*", i ett lite annat ljus kanske inte alls ter sig lika sanna....
Så ett av våra ledord för Pedagogiskt Centrum måste vara "envist och modigt brobyggande".

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post11

Inspirerad och transpirerad

Från Pedagogiskt centrumPosted by Ingela Netz Tue, October 05, 2010 20:48:18

oktober 2009

De senaste två dagarna har jag vid minst fyra olika tillfällen sagt "-det här är det roligaste jag gjort i hela mitt liv!". Detta som svar på frågor från olika människor om hur det går på jobbet. Och, nåja, bortsett från att gifta sig, få barn och såna saker så tycker jag verkligen att jag är enormt priviligierad som får göra det jag gör just nu tillsammans med de människor jag gör det med :o).
Idag har jag farit som ett skållat skinn mellan olika möten och platser, och på varje plats försökt vara på "rätt" ställe också i tanken, och visst är det galet stressigt, tusen bollar att försöka hålla i luften och höga förväntningar från många håll (högst från mig själv, gissar jag...), så när jag väl landade i soffan hemma kände jag mig synnerligen transpirerad, men också otroligt INSPIRERAD! Det finns så mycket vilja, kraft och lust i den här organisationen, och det är så häftigt att få vara delaktig i alla dessa samtal, diskussioner och allt det lärande som ständigt pågår.
Att se kalendern för Pedagogiskt centrum idag var en bekräftelse på att vi är på rätt väg. Där fanns verkligen hela 1-20-perspektivet med. Och hållbar utveckling. Och IKT. Och enskilda pedagoger och rektorsgrupper. Och konkreta aktiviteter och långsiktiga strategier. Jag är stolt över det vi hittills åstadkommit och jag längtar efter att, om ett tag, kunna gå tillbaka i kalendern och också se hur mycket av alla de där idéerna, samtalen, mötena och diskussionerna som också resulterade i faktisk utveckling i förskola och skola, eller i en enskild människa!
Oj, nu är det bäst att jag går och lägger mig innan jag blir alldeles för pompös! Vi hörs!

  • Comments(0)//ordatavingela.ingelanetz.se/#post10
« Previous